Historik

När Georg Camitz år 1660 av Bergskollegium fick privilegium på att uppföra en smideshammare och två härdar, vid Letälven i Degerfors, lades grunden till det järnbruk som med tiden kom att utvecklas till en på världsmarknaden ledande stålindustri.

Sedan Degerfors AB bildats år 1870 och disponent Joseph Larsson började uppbyggnaden av det ”nya järnverket”, kom bostäder för de anställda att byggas i snabb takt. Det är under den perioden som de tre fastigheterna i trä byggs på Berget. De är några av de äldsta ännu bevarade arbetarbostäderna i samhället.
Varje fastighet bestod av åtta enrumslägenheter, så kallade bostadskök, med möjlighet att disponera ett rum på vindsgaveln. Uthuslänga med vedbodsutrymme till varje familj, gemensamt brygghus, det vill säga tvättstuga, samt toa med latrinkärl, slaskhus och en brunn för avhämtning av dricksvatten fanns. Som regel höll bolaget de anställda med bostad, ”vedbrand”, potatisland med mera mot en blygsam hyra.

Idag bedriver olika entreprenörer sin verksamhet i arbetarbostäderna på Berget som förvaltas av Föreningen Berget. Föreningen ansvarar för verksamheten på området Kulturcentrum Berget, sedan Degerfors kommun år 1986 köpte in byggnaderna av järnverket, och därigenom räddade dem från rivning.
Byggnad 505 som idag inhyser två hantverkare flyttades till sin nuvarande plats år 1910 då järnvägsspåret fick en ny sträckning som sprängdes genom berget där stugan låg. 

I den gamla tvättstugan/bakarstugan, som är uppförd i slaggsten, finns idag en Bakerstuga och en liten smedja. Utanför finns den brunn som ursprungligen försörjde hela området med vatten. Parallellt med de tre största bostadshusen finns en lång uthuslänga som ursprungligen innehöll hyresgästernas visthusbodar och vedbodar. I dag finns en modern utställningslokal ”Veboa”, inredd i en tredjedel av uthuset. 1992 uppfördes utomhusscenen efter foto av den ursprungliga musikpaviljong som fanns inne på järnverksområdet på 1920- 1940-talet. 

På området fanns tidigare fler bostadshus. På den nuvarande parkeringen låg den sk ”Kontorsraden” fyra bostadshus byggda omkring år 1866 i rät vinkel mot järnvägen. Husen uppfördes som envåningshus och murades upp av slaggsten, med utvändig rappning som målades gul. Efter en brand på 1880-talet byggdes två av husen på med en våning till. De ramper, allmänt kallade ”hönstrappor” som ledde upp till lägenheterna på övervåningen kom att ge byggnaderna en mycket speciell karaktär. Huset närmast järnverket revs då den nya sträckningen av järnvägsspåret gjordes 1910. De tre övriga fastigheterna revs 1955 och 1960.

Vid området där Djurhagen idag är belägen fanns fastigheterna Nedre Rävåsen 1890-1963 och Övre Rävåsen 1892-1958. Två trevånings trähus med två lägenheter vardera på första och andra våningen, och fyra ungkarlslägenheter på översta våningen dit en 36 trappsteg hög trappa ledde i Nedre Rävåsen medan Övre Rävåsens ”ungkarlstrappa” lär ha haft hela 38 trappsteg.

Smältarbyggnaden
Smältarbyggnaden, uppförd som smedbostad 1865. Idag finns Degerfors Hembygdsförening i byggnaden och under sommaren har Turistbyrån sin verksamhet där.

Huvudkontoret uppfördes 1908 som ingenjörsbostad och har byggts till i omgångar.
Broschyren Sekelskiftets Berget av Lennart Lindgren, finns att köpa Handelsboden.

Bilden på "Kontorsraa" tagen av Karl-Erik Nordin.